Carter - Kimberly

 
Det var inte lätt att ta hand om Kimberly alldeles själv, hon krävde väldigt mycket och var vaken mest på nätterna, något som gjorde Samantha väldigt.. väldigt trött.


Men en dag dök Mortimer oväntat upp. Och bad om ursäkt att han inte hade varit närvarande dom senaste månaderna.. Samantha som älskade honom förlät.. Såklart
Mortimer kollade till barnet och frågade vad den hette, och om det var flicka eller pojke.
Han hade ju ingen aning. 
- Kimberly Carter heter hon, kunde ha tagit ditt efternamn, men du vet, jag vet ju inte hur det är mellan oss.. och om du äns vill ha henne.. Jag vill inte att du försvinner om du väljer att stanna nu, jag vill inte att hon växer upp utan pappa.

Jo visst.... 

 
Efter det var Mortimer frånvarande i veckor.. månader och något år. Och Samantha höll på och ge upp hoppet, varför kan han aldrig ringa?  En tidig morgon dök Mortimer upp. Men Samantha hälsade inte på honom vänligt..
- Vart har du hållit hus?! Varför svarar du inte, och varför ringer du inte upp? förstår du hur jobbigt det är att ta hand om henne själv?! Hon är inte så liten längre! 

Mortimer kunde ju ha sagt att han har en egen familj, fru och barn att ta hand om.. 

(Ser ni Bella i bakgrunden förresten?)

 
Mortimer gick in för att hälsa på Kimberly som hade vuxit upp till barn. Och Kimberly som inte kände igen honom kollade bara underligt på honom tills han presenterade sig som "Mortimer.. din pappa"
*Kramkalas*
Denna gång skulle Mortimer stanna, i hemlighet träffa denna familj, och försöka vara en bra pappa åt alla sina 3 barn. 

 

Det var ju något Samantha alltid hade önskat sig, att Mortimer skulle vara med Kimberly.. Som en riktig pappa







Kommenterar du ofta?

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar:


Trackback